04
juli

Trädgårdsmästare Erik Johan

Ljungberg gav trädgårdsmästare Lindberg fria händer

Trädgårdsmästare Lindberg

Under 38 år var Erik Johan Ljungberg disponent för Stora Kopparbergs Bergslag. Hans engagemang och hans kunskaper sträckte sig också till en rad områden långt ifrån det som rörde den dagliga verksamheten i företaget. Ljungbergs trädgårdsintresse är ett exempel.

1902 flyttade Erik Johan och Hildur Ljungberg till Villa Bergalid. Under våren detta år gjorde Ljungberg omfattande beställningar av träd, buskar och plantor från en trädgårdsmästare Andersen i Jönköping och från Bergianska Trädgården i Stockholm. Till Bergalid levererades äppelträd, päronträd och körsbärsträd. Ölandstok, enbuskar, rosenhagtorn och smultronplantor är andra exempel från de långa beställningslistorna.

Två år senare – 1904 – togs ett viktigt steg för att utveckla Bergalids trädgård till en ny nivå. Erik Johan Lindberg fick anställning ”på kondition” (på rekommendation och utan annonsförfarande) som trädgårdsmästare hos Ljungberg. Lindberg hade en utbildning från Härnösands trädgårdsskola och var anställd vid Tullgarns Slott i Sörmland, ett slott där kronprins Gustaf (den blivande kung Gustaf V) ofta vistades.

”Ljungberg umgicks i de kungliga kretsarna och min gissning är att han den vägen fick tips om min farfar som en lämplig trädgårdsmästare vid Bergalid”, säger Roland Lindberg, som är sonson till Erik Johan Lindberg – ”trädgårdsm. E.J. Lindberg” som tituleringen oftast var – och som har mycket material bevarat efter sin farfar.

I en maskinskriven berättelse, sannolikt från slutet av 1940-talet, skildrar Erik Johan Lindberg sitt möte med Bergalid.

”Vid Bergalid fanns en, efter ortens förhållanden, rätt stor nyplanterad fruktträdgård. Vid Liljans egendom, Fru Hildur Ljungbergs barndomshem, fanns en gammal bergsmansträdgård med åldriga fruktträd. Båda egendomarna ägdes och brukades av Disponenten. Inga växthus funnos vid platsens tillträdande. Sådana byggdes 1907”, skriver Erik Johan Lindberg.

Av redogörelsen får vi också veta att ”den vidsynte och humane chefen var mycket intresserad av försöksodlingar och lämnade sin trädgårdsmästare fria händer och ekonomiskt stöd för experimenteringar”.

Under de kommande åren planterades en hel del nya fruktträdssorter. Professor C G Dahl vid Sveriges Pomologiska Förening skickade försöksträd till Bergalid. Det handlade bland annat om sorter som aldrig tidigare odlats i Sverige. Bergalid och Ljungberg kom senare att få diplom från Pomologiska Föreningen.

”Redan 1915 var försöken i full gång med uppdragning av frosthärdiga grundstammar”, skriver Erik Johan Lindberg.

En mycket aktuell fråga under den här tiden var ”bästa sättet att anordna varmbänkar utan hästgödsel, ty bilarna hade börjat sitt segertåg och utträngde hästarna från trafiken”.

Ljusodling

”Det mest intressanta av försöken var provodlingarna med elektriskt lyse under den mörka årstiden, vilka pågingo åren 1908, 1909, 1910”, framgår av Erik Johan Lindbergs redogörelse.

Både vid Bergalid och Liljan odlades rosor som såldes bland annat till Krantz blomsterhandel i Falun. Vid Bergalid bedrevs dessutom jordbruk.

En kort tid före Erik Johan Ljungbergs bortgång överlämnade trädgårdsmästare Lindberg ”ett djärvt och vittomfattande förslag” om att anordna ”en allmän svensk naturstudie- och planteringsdag” på Linnés födelsedag den 23 maj varje år. Lite senare utvecklar Lindberg sina tankar i en tryckt skrift med titeln ”En allmän svensk naturstudie- och planteringsdag på Blomsterkonungens födelsedag”.

Ljungberg och många andra ställer sig snabbt bakom Lindbergs förslag.

”Det förefaller mig som Linnédagen borde användas till planteringsdag då skogsförvaltare, skogvaktare, folkskollärare, trädgårdsmästare och andra lärare följa Linnés exempel och taga de unga med till skog och mark för att studera och plantera ute i naturen. Det blefve ett uppfriskande nöje förenat med stor nytta”, förklarar Ljungberg i ett handskrivet brev till trädgårdsmästare Lindberg den 8 februari 1915.

En månad senare blev Lindberg ”per telefon kallad till chefen på kontoret”.

”Jag visste att han skulle resa bort, och kusken stod och väntade vid kontoret när jag kom dit. Disponenten satt i styrelserummet och väntade. När jag satt mig på anvisad plats sade chefen: ´Jag skall nu resa bort men ville först giva trädgårdsmästaren ett uppdrag. Fortsätt med forskningen men se om Bergalids och Liljans trädgårdar samtidigt´.

”Så dryftades några detaljfrågor, varefter chefen reste sig, gick fram till Linnés porträtt som hade sin plats i rummets hörna mot Stora Torget. Så berättade han om när Linné var ingenjör vid Bergslaget och undervisade i proberkonsten inför stort auditorium vid gruvan. Så räckte han mig sin hand till avsked. Med hänförelse blev uppdraget mottaget, och i min livliga fantasi var det som vetenskapens furste på väggen fått liv och bekräftade uppdraget”, skriver Erik Johan Lindberg.

Omedelbart efter mötet åker Ljungberg hem till Bergalid. Två timmar senare reser han tillsammans med sin Hildur till Åre på semester, men vistelsen där avbryts i förtid och Ljungberg förs till Sophiahemmet i Stockholm. Den 5 april 1915 avlider Erik Johan Ljungberg.

Erik Johan Lindberg fortsatte som trädgårdsmästare vid Bergalid fram till 1919. Då startade han blomsterhandel och handelsträdgård i Falun, en verksamhet som familjen sedan drev under många år. Experimenten fortsatte efter Ljungbergs bortgång. Linnédagen blev verklighet och ordnades åtminstone vid ett par tillfällen.

I våra dagar arrangerar Biologilärarnas Förening varje sommar något som heter just Linnédagen. Den vänder sig till gymnasieelever duktiga i biologi och erbjuder ett kvalificerat program med föreläsningar, exkursioner och laborationer.

Erik Johan Ljungbergs intresse för trädgårdsodling och för experiment som kunde förbättra växternas egenskaper låg helt i linje med hans engagemang för att i olika sammanhang öka produktiviteten och effektiviteten. Det var ingenting som enbart gällde de industriella processerna.

Erfarenheterna från Bergalids trädgård och experimenten där kunde exempelvis komma till praktisk nytta vid de husmodersskolor som Ljungberg tagit initiativet till. I förlängningen såg han sannolikt positiva effekter på svenskarnas hushållsekonomi och därmed på samhällsekonomin i stort. Att ge trädgårdsmästare Lindberg fria händer i trädgården på Bergalid var ett för Ljungberg typiskt förhållningssätt. Den han litade på fick stor frihet under ansvar.

Text: Sören Karlsson

Slåtter vid Bergalid 1910

Lindbergs bok