150 år sedan Ljungberg blev disponent på Stora Kopparberg

För precis 150 år sedan – den 1 november 1875 – tillträdde Erik Johan Ljungberg som disponent på Stora Kopparbergs Bergslag i Falun. Bara 32 år gammal lämnade han posten som bruksförvaltare på Munkfors Bruk inom Uddeholmsverken för att ta över ledningen av Sveriges på den här tiden mäktigaste bolag.

Det var styrelseledamoten Richard Åkerman som i ett brev till Ljungberg under sommaren 1875 kom med en konkret fråga ”om Ni till hösten vill bliva disponent för Stora Kopparbergs Bergslag”.

Erbjudandet krävde ingen längre betänketid. Efter en dryg vecka var anställningskontraktet underskrivet. Varningen från brukspatron Carl Johan Yngström kom för sent och hade i vilket fall som helst inte kunnat stoppa Ljungberg. Yngström trodde att den oenighet som enligt honom fanns bland ägarna i Stora Kopparberg skulle skapa bekymmer för en ny disponent.

Envisa persedlar

”Under sådana förhållanden hade jag i Ditt ställe sannolikt stannat vid Uddeholmsverken. Dalmasarna äro envisa persedlar och anse icke att andra än infödingar duga”, fick Ljungberg veta.

Yngström var en mycket betydelsefull person under den tidiga karriären. Redan som 17-åring fick Ljungberg möjlighet att komma som elev till Villingsbergs Bruk i närheten av Karlskoga. Yngström hade förvärvat bruket med 300 anställda några år tidigare. För att skaffa en gedigen teoretisk grund inför framtiden sökte sig Ljungberg 1864 till den mycket ansedda Bergsskolan i Filipstad, ivrigt påhejad av Yngström och dessutom med ekonomisk uppbackning från honom. När han året därpå var färdig med sin utbildning låg betygen på toppnivå.

För Ljungberg var det oftast en självklarhet att lyssna på sin läromästare Yngström, men när det gällde toppjobbet i Falun var det sannolikt ingen som kunde få honom på andra tankar.

Av anställningskontraktet framgick att ”Herr Ljungberg antages till disponent, att under styrelsen utöva förvaltningen, tillsynen och ledningen av Bergslagets verk och egendomar”. Kontraktet angav också Ljungbergs lön. Kontantersättningen sattes till 12 000 kronor per år. Som jämförelse kan nämnas att en genomsnittlig industriarbetarlön vid den här tiden låg på ungefär 700 kronor.       

Trogen sin arbetsplats

När Erik Johan Ljungberg får anställning på Stora Kopparberg 1875 har han kommit till en arbetsplats som han ska vara trogen resten av sitt liv. I hela 38 år är han disponent för en koncern som växer och omstruktureras kraftigt. En akut arbetsuppgift för honom som nybliven disponent rör Domnarvets Järnverk i Borlänge.

Inom den svenska järnhanteringen krävdes mycket omfattande förändringar. Det var ohållbart med mängder av små enheter med en årsproduktion på kanske några hundra ton. Under loppet av ett par decennier halverades antalet järnbruk i Sverige. Tillverkningen effektiviserades och koncentrerades till väsentligt större anläggningar. Här visade Ljungberg och Domnarvet vägen.

I mitten av 1880-talet tog Stora Kopparberg ett strategiskt viktigt steg genom förvärvet av sågverket i Skutskär söder om Gävle. Sågverket var då det största i Europa. Köpet underlättade etableringen av en cellulosaindustri på samma plats ett decennium senare.

Erfarenheterna härifrån kom till stor användning när planerna på ett tidningspappersbruk i Kvarnsveden förverkligades år 1900. Ljungbergs idé var att kombinera en massafabrik med ett pappersbruk. Han hade med egna ögon sett vilka konkurrensfördelar det arbetssättet lett till för industrin i USA.

Gruvan som grund

Själva grunden till Stora Kopparbergs Bergslag hittar vi i Falu Gruva. Det var här allting tog sin början. Storhetstiden hade gruvan under 1600-talet. Inkomsterna var direkt avgörande för att klara de gigantiska kostnaderna för 30-åriga kriget och att leva upp till förväntningarna på stormakten Sverige. Men gruvans ekonomiska betydelse kom sedan att krympa undan för undan. I slutet av Ljungbergs epok kom blygsamma fyra procent av bolagets omsättning härifrån.

Ljungberg insåg tidigt vikten av innovationer. I svenska och utländska tidskrifter och böcker följde han det som skedde i teknikens framkant. Han drev personligen på utvecklingen och hade en blick för ständiga förbättringar. Hans förmåga att kombinera det teoretiska och det praktiska gjorde honom till en duktig uppfinnare med ett 10-tal patent som kom till nytta i produktionen på Stora Kopparberg. En ugn för kontinuerlig kolning och en plankbärare för virkestransporter är de mest kända.

Nu är det alltså 150 år sedan Erik Johan Ljungberg kom till Falun som disponent för Stora Kopparberg. Under den långa karriären passerade han ett antal uppmärksammade milstolpar. Främst bland dessa var nog hans 25-årsjubileum som disponent den 1 november 1900. Samma dag skedde den officiella invigningen av Kvarnsvedens Pappersbruk, detta som en extra markering av Ljungbergs storhet.

Ovälkommen minnesgåva

Bevarat till eftervärlden från detta jubileum är det som brukar kallas den ljungbergska minnesgåvan. Sedan 1967 finns denna ovälkomna minnesgåva utställd i Gruvmuseet i Falun. Det rör sig om ett två meter högt och 1,3 meter brett konstverk med ädla metaller (från den egna gruvan i Falun) och ädla stenar. Den jättelika pjäsen på 150 kilo visar bland annat en detaljerad karta över Bergslagets fabriker, skogar och gruvor.

Vid middagen för Ljungberg i den eleganta Bergslagssalongen på Stora Kopparberg hade minnesgåvan ställts upp vid den ena långväggen. Den var gömd bakom brunröda draperier i sammet. Efter högtidstal till den kvartssekelsjubilerande disponenten föll täckelset. Ljungberg och gästerna kunde för första gången skåda denna hedersgåva.

Hans reaktioner vet vi förstås ingenting om. Enligt en version reste han sig upp och drog hastigt för draperiet. Ljungberg var med all säkerhet mer bestört än förtjust. För honom var hedersgåvan ett meningslöst slöseri. Presenten kunde inte användas till något produktivt.

Långt före sin tid

Erik Johan Ljungbergs företagsfilosofi lyfte Stora Kopparberg. Han var i många bemärkelser långt före sin tid. Ljungberg vägrade att fastna i de gamla hjulspåren. Han var flexibel och alltid beredd att ställa om och anpassa bolaget till nya förutsättningar, exakt som framgångsrika företagsledare idag. Det handlade om att söka nya affärsområden och nya marknader.

Under Ljungbergs många år som disponent förändrades samhällsstrukturen radikalt. Det fattiga jordbrukslandet Sverige förvandlades steg för steg till en välmående industrination. Genomgripande teknikskiften gjorde att arbetstillfällen gick förlorade, men för den som såg möjligheterna och inte svårigheterna och som satte hårt arbete och kompetensutveckling i centrum var framtiden ljus. Det finns likheter mellan de utmaningar och möjligheter med teknikskiften som skedde på Ljungbergs tid och de utmaningar och möjligheter som vi står inför med t.ex AI:s genomslag idag. Undrar hur Ljungberg hade förhållit sig och dragit nytta av möjligheter och parerat hot med AI om han varit företagsledare idag….?

Text: Sören Karlsson

Foto på Ljungberg när han tillträdde 1875